Cykelramen är kärnan i en cykels skelettstruktur, ansvarig för att koppla ihop olika komponenter och stödja åkbelastningar. Dess material och geometri påverkar direkt körställning, komfort och övergripande cykelprestanda. Vanliga material inkluderar krom-molybdenstål, aluminiumlegering, kolfiber och titanlegering, var och en skiljer sig i vikt, styvhet och stötdämpningsförmåga.
Utvecklingen av rammaterial har gått igenom flera stadier: I början av 1900-talet var krom-molybdenstål dominerande, med rördragningsteknik som balanserade styrka och vikt; efter 1990-talet blev aluminiumlegering mainstream på grund av dess lätta vikt och höga styvhet; kolfiberkompositer blev gradvis populära på grund av deras stötdämpning och extremt lätta vikt; och titanlegeringar, på grund av deras korrosionsbeständighet och övergripande prestanda, används oftast i avancerade-modeller. Moderna cykelramar är huvudsakligen indelade i två kategorier utifrån deras syfte: landsvägscykelramar och mountainbikeramar. Landvägscykelramar betonar lätt och aerodynamisk design, medan ramar för mountainbikes stärker fjädringssystemet och den strukturella hållbarheten.
